Höst, det svenska normaltillståndet

Någonstans kring den 28 oktober återgår Sverige och resten av Europa till det som kallas för normaltid. Sommaren är definitivt över och mörkare dagar väntar för en lång tid framåt. sex timmar dag och aderton timmar natt.

En tid som förklarar varför det bor så få människor i Sverige jämfört med landet i söder eller sydväst. Här saknades länge förutsättningarna för att föda en större befolkning än en eller två miljoner på jordbruk, fisk och en och annan ren. När fler svenskar överlevde startade emigrationen till USA.

Sverige är ett av två länder i Europa som aldrig genomfört en jordreform eller förändrat arvsföljden för de stora adliga godsen. Vi är ett land av paradoxer en kombination av sofistikerad modernitet och anakronism. Det har resulterat i att stora delar av landet är obefolkat i norr är anledningen de stora skogsbolagen, kyrkan och staten som tillsammans lägger en död hand över utvecklingen. Eftersom nästan ingen bor i dessa områden märks det inte i den dagliga debatten.

Klimatförändringarna kommer dock att förändra situationen när flyktingströmmarna från söder kommer att kräva att marken används på ett annat sätt än idag. Det är inte rimligt att tro att vi om 100 år kommer att vara 10 eller 15 miljoner snare 50 eller 80.

Vi har enorma ytor som med ett varmare klimat kommer att vara betydligt attraktivare än idag med en längre sommar och kortare vinter. Mörkret kommer vi dock aldrig ifrån.

Annonser

Staden som en dröm i natten

Stockholm är bäst på udda tider när de flesta människor är hemma och ser på TV som i kväll när det föll snöblandat regn. Staden blir en tom scen för drömmar och fantasier.
Det osynliga Stockholm som bara finns till ibland och lever på sina minnen och sin glömska. Omgivningen skräms av Den mystiska liemannen med huva som går runt och tar bilder på konstiga saker.

Mörkrets panorama

Japanhuset

Japan huset

Den stora och obebyggda tomten vid Wennergrens center har länge varit bilparkering.
Med jämna mellanrum har det funnits stora planer för den här platsen. I början av 1990 drev Socialdemokraterna att det skulle byggas ett center för handel med Japan på platsen. Japan var en av de största investerarna i fastighetsmarknaden i Europa på den tiden. Det var svårt att ana att 25 år av stagnation skulle följa.

Gult och grått i april

Mycket vackrare än så här blir inte staden. En blandning av olika sandfärger och grått i april. Detta är den mest typiska Stockholmsgata jag känner till en blandning av billiga hus från olika årtionden som alla har samma Stockholms gula färg på fasaderna. Det här var fortfarande på 1930-talet ett område som odlades och här bodde de fattigaste södermalmsborna. Här och var finns det stugor kvar som påminner om den tiden.
Det är just en vanlig gata i utkanten på innerstaden. Kvarteren löses upp och förvandlas till fristående huskroppar i billig funkis utan någonting extra alls. Samma med hus som är byggda senare i samma kvarter. De är ritade efter identiskt samma ritningar som ett kvarter på Hornsgatan. Massproduktion för massorna som sedan flyttade vidare till nya massproducerade villor och radhus i början av 1970-talet, kvar blev de gamla, trötta och avvikande ända tills vågen vände igen.

Ovanför Centralen

Staden har öppna och slutna rum. Vissa rum försvinner de rivs eller faller i glömska
andra återuppstår såsom Nummer 18 som ligger ovanför centralen med full utsikt
över golvet.  Det är de gamla förvaltningsdelarna av centralen som det nu går att hyra som kontors plats eller mötesrum. Ett bra sätt att använda dagen.

n

Nybroviken.jpg

Sedan något år tillbaka går linje 80 mellan Nybroplan och Frihamnen varje dag året runt. Här gäller SL-kortet och det är gratis kaffe på helgerna! Jag har svårt att tänka mig ett bättre sätt att färdas i Stockholm. Varje station har sina egna attraktioner och matställen. Det är fullt möjligt att göra en kulinarisk matresa längs med vattnet. Färden slutar i Frihamnen bakom ett lager som ofta används som utställnings och eventhall.

Stockholms egentliga mittpunkt

Det är svårt att avgöra var en mittpunkt i en stad ligger. Är det där flest människor passerar eller den officiella mittpunkten som alla avstånd till staden mäts utifrån.
Kan det vara den plats som staden uppstod kring?
Stockholm finns egentligen inte, det är en fantasi som den övervägande delen av människorna accepterar och använder sig av. Det har aldrig funnits ett landskap som hetat Stockholm fastän det vore fullt rimligt. Istället är Gamla Stan delat på mitten mellan Södermanland och Uppland. Den extremt observanta flanören hittar en sten inmurad i ett hus på Västerlånggatan på vänstersida om man kommer norrifrån.

Min bestämda uppfattning är att mitten av Stortorget borde vara stadens mittpunkt som alla gator skulle utgå ifrån i numreringen. För närvarande är det Slottet som gäller.
Alla gatunummer börjar närmast Slottet och slutar längst bort som ett cykelhjul med ekrar. Ibland finns det undantag då gator byggt ut och lagt sig krokigt såsom Sandhamnsgatan på Gärdet. Men principen gäller annars alla gator i staden.
Kommunens mittpunkt är någonstans på Stora Essingen, Stockholm är en spretig stad som under decennierna har växt och slukat diverse närområden såsom Brännkyrka och Hässelby.  Det här var feodala områden som ofta ägdes av en adlig godsherre som lät stycka av bitar av marken eller sålde allt till staden. Det går fortfarande att avläsa var ägogränserna låg. Det fanns mer herresätten i Stockholms län än i Skåne. Detta gjorde att området kring Stockholm var påfallande ödsligt utan större byar eller städer.

Nattljus

Stockholm i skymningen

Det finns en tid på året då ljuset från solen aldrig helt försvinner utan färgar om himlen i fantastiska färger. Gränsen mellan natt och dag har suddats ut och en stor del av dygnet är någonting mittemellan. Det kanske är då staden är som vackrast, senare på dagen kommer de här färgerna vara försvunna. Närheten till vattnet och den ständigt fuktiga luften påverkar också ljuset eftersom det bryts på ett annat sätt än i ett tort klimat. Stockholm på sommaren blir en annan stad. Den vanliga rutinen bryts i nästan två månader och andra människor formar sitter på uteserveringarna.

Symboltårtan vid Hornstull

Exakt lika högt som stadshuset sträcker sig spirorna över Riddarfjärdens vattenyta. Det vill säga exakt 105 meter upp. Högalidskyrkan kom att byggas som en spegling av Stadshuset som uppfördes exakt samtidigt. Det är samma typ och färg på teglet.  Ivar Tengbom som ritade kyrkan kom att fylla den med symboler för den kristna tron. Det norra tornet står för lagen och det södra tornet för kärleken. Det norra tornet ska också påminna Ansgar som var den förste kände missionären till Sverige. Det södra tornet är dedikerat till Olaus Petri som genomförde reformationen på 1500-talet. Det finns en massa rykten om kyrkan som att den egentligen var tänkt som en domkyrka och att två systrar donerade pengar till tornen. Dock olika mycket därför skulle det ena tornet vara lägre än det andra. Det är fel och torna är lika. Till höger ligger Columbariet där Högalidsbornas kvarlevor trängs som i ett höghus, lika trångt i döden som livet en gång var i denna del av staden där en familj kunde få hålla till godo med en etta.