Staden som en dröm i natten

Stockholm är bäst på udda tider när de flesta människor är hemma och ser på TV som i kväll när det föll snöblandat regn. Staden blir en tom scen för drömmar och fantasier.
Det osynliga Stockholm som bara finns till ibland och lever på sina minnen och sin glömska. Omgivningen skräms av Den mystiska liemannen med huva som går runt och tar bilder på konstiga saker.

Mörkrets panorama

Japanhuset

Japan huset

Den stora och obebyggda tomten vid Wennergrens center har länge varit bilparkering.
Med jämna mellanrum har det funnits stora planer för den här platsen. I början av 1990 drev Socialdemokraterna att det skulle byggas ett center för handel med Japan på platsen. Japan var en av de största investerarna i fastighetsmarknaden i Europa på den tiden. Det var svårt att ana att 25 år av stagnation skulle följa.

Gult och grått i april

Mycket vackrare än så här blir inte staden. En blandning av olika sandfärger och grått i april. Detta är den mest typiska Stockholmsgata jag känner till en blandning av billiga hus från olika årtionden som alla har samma Stockholms gula färg på fasaderna. Det här var fortfarande på 1930-talet ett område som odlades och här bodde de fattigaste södermalmsborna. Här och var finns det stugor kvar som påminner om den tiden.
Det är just en vanlig gata i utkanten på innerstaden. Kvarteren löses upp och förvandlas till fristående huskroppar i billig funkis utan någonting extra alls. Samma med hus som är byggda senare i samma kvarter. De är ritade efter identiskt samma ritningar som ett kvarter på Hornsgatan. Massproduktion för massorna som sedan flyttade vidare till nya massproducerade villor och radhus i början av 1970-talet, kvar blev de gamla, trötta och avvikande ända tills vågen vände igen.

Ovanför Centralen

Staden har öppna och slutna rum. Vissa rum försvinner de rivs eller faller i glömska
andra återuppstår såsom Nummer 18 som ligger ovanför centralen med full utsikt
över golvet.  Det är de gamla förvaltningsdelarna av centralen som det nu går att hyra som kontors plats eller mötesrum. Ett bra sätt att använda dagen.

n

Nybroviken.jpg

Sedan något år tillbaka går linje 80 mellan Nybroplan och Frihamnen varje dag året runt. Här gäller SL-kortet och det är gratis kaffe på helgerna! Jag har svårt att tänka mig ett bättre sätt att färdas i Stockholm. Varje station har sina egna attraktioner och matställen. Det är fullt möjligt att göra en kulinarisk matresa längs med vattnet. Färden slutar i Frihamnen bakom ett lager som ofta används som utställnings och eventhall.

Stockholms egentliga mittpunkt

Det är svårt att avgöra var en mittpunkt i en stad ligger. Är det där flest människor passerar eller den officiella mittpunkten som alla avstånd till staden mäts utifrån.
Kan det vara den plats som staden uppstod kring?
Stockholm finns egentligen inte, det är en fantasi som den övervägande delen av människorna accepterar och använder sig av. Det har aldrig funnits ett landskap som hetat Stockholm fastän det vore fullt rimligt. Istället är Gamla Stan delat på mitten mellan Södermanland och Uppland. Den extremt observanta flanören hittar en sten inmurad i ett hus på Västerlånggatan på vänstersida om man kommer norrifrån.

Min bestämda uppfattning är att mitten av Stortorget borde vara stadens mittpunkt som alla gator skulle utgå ifrån i numreringen. För närvarande är det Slottet som gäller.
Alla gatunummer börjar närmast Slottet och slutar längst bort som ett cykelhjul med ekrar. Ibland finns det undantag då gator byggt ut och lagt sig krokigt såsom Sandhamnsgatan på Gärdet. Men principen gäller annars alla gator i staden.
Kommunens mittpunkt är någonstans på Stora Essingen, Stockholm är en spretig stad som under decennierna har växt och slukat diverse närområden såsom Brännkyrka och Hässelby.  Det här var feodala områden som ofta ägdes av en adlig godsherre som lät stycka av bitar av marken eller sålde allt till staden. Det går fortfarande att avläsa var ägogränserna låg. Det fanns mer herresätten i Stockholms län än i Skåne. Detta gjorde att området kring Stockholm var påfallande ödsligt utan större byar eller städer.

Nattljus

Stockholm i skymningen

Det finns en tid på året då ljuset från solen aldrig helt försvinner utan färgar om himlen i fantastiska färger. Gränsen mellan natt och dag har suddats ut och en stor del av dygnet är någonting mittemellan. Det kanske är då staden är som vackrast, senare på dagen kommer de här färgerna vara försvunna. Närheten till vattnet och den ständigt fuktiga luften påverkar också ljuset eftersom det bryts på ett annat sätt än i ett tort klimat. Stockholm på sommaren blir en annan stad. Den vanliga rutinen bryts i nästan två månader och andra människor formar sitter på uteserveringarna.

Symboltårtan vid Hornstull

Exakt lika högt som stadshuset sträcker sig spirorna över Riddarfjärdens vattenyta. Det vill säga exakt 105 meter upp. Högalidskyrkan kom att byggas som en spegling av Stadshuset som uppfördes exakt samtidigt. Det är samma typ och färg på teglet.  Ivar Tengbom som ritade kyrkan kom att fylla den med symboler för den kristna tron. Det norra tornet står för lagen och det södra tornet för kärleken. Det norra tornet ska också påminna Ansgar som var den förste kände missionären till Sverige. Det södra tornet är dedikerat till Olaus Petri som genomförde reformationen på 1500-talet. Det finns en massa rykten om kyrkan som att den egentligen var tänkt som en domkyrka och att två systrar donerade pengar till tornen. Dock olika mycket därför skulle det ena tornet vara lägre än det andra. Det är fel och torna är lika. Till höger ligger Columbariet där Högalidsbornas kvarlevor trängs som i ett höghus, lika trångt i döden som livet en gång var i denna del av staden där en familj kunde få hålla till godo med en etta.

Spåren på kajen

Spåren vid kajen

De flesta spåren av det tidigare livet vid kajerna är borta nu. Stenhuggarna och bilförsäljarna, mackarna, lyftkranarna och till med de kaklade gångarna vid Slussen har blivit historia. Till och med Ånedinlinjen som tog pensionärerna till Åland har lagt ner för gott.  Det enda som minner om den gamla Skeppsbrokajen är de 20 meter långa spår som gatukontoret glömde i samband med någon av renoveringarna. Skeppsbron var länge ända in på 1950-talet ett viktigt kommersiellt centrum och lastplats för fartyg från när och fjärran. Det var hit finnarna kom för att arbeta i Sverige. Många blev kvar kring Slussen och kallades knivfinnar, de drack och svor på finska.
Detta ansågs som ett så stort problem att Nordiska Rikspartiet försökte slå mynt av det genom gula klistermärken som uppmanade oss svenskar att ”Kasta ut finnjävlarna” Motsvarande klistermärken fanns för varje tänkbar minoritet i landet. Nu låter det annorlunda och alla européer har inkluderats i den nationalistiska propagandan, åtminstone som turister.