Spåren på kajen

Spåren vid kajen

De flesta spåren av det tidigare livet vid kajerna är borta nu. Stenhuggarna och bilförsäljarna, mackarna, lyftkranarna och till med de kaklade gångarna vid Slussen har blivit historia. Till och med Ånedinlinjen som tog pensionärerna till Åland har lagt ner för gott.  Det enda som minner om den gamla Skeppsbrokajen är de 20 meter långa spår som gatukontoret glömde i samband med någon av renoveringarna. Skeppsbron var länge ända in på 1950-talet ett viktigt kommersiellt centrum och lastplats för fartyg från när och fjärran. Det var hit finnarna kom för att arbeta i Sverige. Många blev kvar kring Slussen och kallades knivfinnar, de drack och svor på finska.
Detta ansågs som ett så stort problem att Nordiska Rikspartiet försökte slå mynt av det genom gula klistermärken som uppmanade oss svenskar att ”Kasta ut finnjävlarna” Motsvarande klistermärken fanns för varje tänkbar minoritet i landet. Nu låter det annorlunda och alla européer har inkluderats i den nationalistiska propagandan, åtminstone som turister.

Annonser

Det de enkla förklaringarna döljer

Jag tror att tio på söndagskvällen måste vara den sämsta tiden att skriva inlägg på.
De flesta har gått och lagt sig. Jag misstänker att det har att göra med att kvaliteten på detta inlägg är något medelmåttig. Den här helgen har varit dramatisk i Stockholm med terrordåd och manifestationer för att protestera mot terrorn. Tidningarna och radion berömmer sig själva och klagar på sociala medier. Men glömmer att det var genom sociala medier de flesta fick reda på att deras vänner var i säkerhet.

DN har en kampanj som säger att vi ska leva som vanligt vilket jag tycker verkar enfaldigt. Självklart är det nödvändigt att vara försiktig och uppmärksam. Vi vet inte vad som kommer framöver även om tidigare erfarenheter säger oss att sannolikheten för två terrordåd samma månad är relativt liten finns ingen garanti.
Den man som nu är anklagad har mycket som talar emot honom men det är nödvändigt att hålla huvudet kallt. Vilka motiv som ligger bakom är inte tydligt. Den enkla förklaringen är att han  valt att stjäla en lastbil och ha ihjäl fyra människor en mulen fredagseftermiddag i centrala Stockholm.
Detta för att komma till paradiset och bli hjälte för några dagar framåt för ISIS etc.
Hos många självmordsbombare verkar psykisk ohälsa vara en del av förutsättningen för att handla som de gör. Livet har förlorat sitt värde. Enligt Expressen ska mannen ha varit deprimerad månaderna innan dådet.
Enligt Jyllands Posten hade mannen fyra barn, vilket leder in på möjligheten att han ville trygga deras försörjning. Det är känt att familjerna till de som utför självmordsdåd ofta kompenseras med pengar. Hans vilja att erkänna och låta sig tas tillfånga känns något märklig. De flesta  självmordsbombare är mycket motiverade och låter sig inte tas levande. Min tolkning är att något i bilden inte stämmer. Anmärkningsvärt är att bomben som låg i lastbilen inte detonerade men enligt polisen så brände han sig på den. Istället för att stå kvar och hota polisen vilket hade lett till en snabb död följde istället en mycket improviserad flykt. Hans motivation var alltså inte så stark att mannen var beredd att dö för den. Mönstret är annorlunda än vid tidigare dåd runt om i Europa.
Förhoppningsvis kommer rättegången att skapa större klarhet kring terrordådet.

IKEA och döden

img_7558
Vägen vi alla skola vandra till sist ett antal gånger i livet

Det är idag mycket sannolikare att den man eller kvinna du möter på gatan har varit på IKEA än att hen är med i svenska kyrkan. Det har blivit platsen dit alla skola vandra så småningom i jakten på en billig Billy bokhylla eller en och annan soffgrupp. Kvaliteten på varorna har minst sagt varierat genom åren men det har ju alltid varit billigt. Detta har i sin tur resulterat i att 1% av alla träd som huggs ner i världen lär bli en IKEA produkt.  Även jag hamnar i denna utkant av staden ibland. IKEA i Kungens kurva är ju runt vilket faktiskt är en del av den annars tveksamma charmen med varuhuset.
IKEA har länge byggt upp en image som ett personalvänligt företag. Vad som har saknas är miljötänkandet och att göra någonting bra för alla de pengar som företaget tjänar. Istället är det ett opakt system av olika stiftelser och andra skattemässigt finurliga konstruktioner. Det lär finnas en tendens på senare tid att tänka lite mer i socialt ansvarstagande men vi lär knappast få se mister Kamprad göra som Bill Gates, trots allt den som spar han har och den som spar mycket har mycket och vill gärna behålla hela stycket.

Den mystiska förvåren

Ute så regnar det och snön är nästan borta. Det är en märklig blandning av höst, vinter och vår samtidigt. Dagarna har blivit allt ljusare och årets kortaste månad går mot sitt slut. Gruset knastrar under skorna och förstör sulorna snabbt. Det är en mellantid, ett interregnum. Ute i världen går den amerikanska eran mot sitt slut och här hemma är vi på väg att bli som de övriga nordiska länder med ett rasistiskt parti som sätter agendan i utbyte mot regeringsmakten. Kanske är det här de sista åren med socialdemokratiskt styre någonsin. En tid vi kommer att se tillbaka på som just ett interregnum.

img_2579