Gult och grått i april

Mycket vackrare än så här blir inte staden. En blandning av olika sandfärger och grått i april. Detta är den mest typiska Stockholmsgata jag känner till en blandning av billiga hus från olika årtionden som alla har samma Stockholms gula färg på fasaderna. Det här var fortfarande på 1930-talet ett område som odlades och här bodde de fattigaste södermalmsborna. Här och var finns det stugor kvar som påminner om den tiden.
Det är just en vanlig gata i utkanten på innerstaden. Kvarteren löses upp och förvandlas till fristående huskroppar i billig funkis utan någonting extra alls. Samma med hus som är byggda senare i samma kvarter. De är ritade efter identiskt samma ritningar som ett kvarter på Hornsgatan. Massproduktion för massorna som sedan flyttade vidare till nya massproducerade villor och radhus i början av 1970-talet, kvar blev de gamla, trötta och avvikande ända tills vågen vände igen.

Nattljus

Stockholm i skymningen

Det finns en tid på året då ljuset från solen aldrig helt försvinner utan färgar om himlen i fantastiska färger. Gränsen mellan natt och dag har suddats ut och en stor del av dygnet är någonting mittemellan. Det kanske är då staden är som vackrast, senare på dagen kommer de här färgerna vara försvunna. Närheten till vattnet och den ständigt fuktiga luften påverkar också ljuset eftersom det bryts på ett annat sätt än i ett tort klimat. Stockholm på sommaren blir en annan stad. Den vanliga rutinen bryts i nästan två månader och andra människor formar sitter på uteserveringarna.

Symboltårtan vid Hornstull

Exakt lika högt som stadshuset sträcker sig spirorna över Riddarfjärdens vattenyta. Det vill säga exakt 105 meter upp. Högalidskyrkan kom att byggas som en spegling av Stadshuset som uppfördes exakt samtidigt. Det är samma typ och färg på teglet.  Ivar Tengbom som ritade kyrkan kom att fylla den med symboler för den kristna tron. Det norra tornet står för lagen och det södra tornet för kärleken. Det norra tornet ska också påminna Ansgar som var den förste kände missionären till Sverige. Det södra tornet är dedikerat till Olaus Petri som genomförde reformationen på 1500-talet. Det finns en massa rykten om kyrkan som att den egentligen var tänkt som en domkyrka och att två systrar donerade pengar till tornen. Dock olika mycket därför skulle det ena tornet vara lägre än det andra. Det är fel och torna är lika. Till höger ligger Columbariet där Högalidsbornas kvarlevor trängs som i ett höghus, lika trångt i döden som livet en gång var i denna del av staden där en familj kunde få hålla till godo med en etta.


Den ständigt växande staden

Charmigare än så blir det inte.JPG

När jag växte upp på 1970-talet hade staden redan krympt i flera år. De som hade pengar och resurser flyttade ut till olika attraktiva villor eller radhus med vitt eller brunt mexitegel de som blev kvar kunde eller ville inte flytta eller var helt enkelt för gamla. Staden hade få krogar maten var ofta usel och caféerna dog långsamt ut. Sedan kom byggnadsåret 1975, de bruna fasaderna målades, taken sänktes, hyran höjdes och pensionärerna dog av chocken. Den ärorika marschen till ettan för fem miljoner hade börjat.  Ungefär samtidigt började avregleringarna av valuta och finansmarknaden att ta fart och året därpå skulle Milton Friedman få Nobelpriset i ekonomi. Därmed var den sunkiga staden dömd att förvandlas till ett showroom för ”the exclusive way of living” med allt vad det innebär. Låt mig bara påpeka innan detta blir en litania över tidens gång,
Kaffet har verkligen blivit oändligt mycket bättre för att inte tala om maten och de vegetariska alternativen är verkligen utmärkta. Det är alltså svårt att säga att allt blivit sämre men de skillnader vi bygger in i boendet sedan ett par decennier kan mycket väl komma att bli grunden för ett mycket orörligt och destruktivt samhälle som mer liknar Sau Paulo idag än Stockholm 1975.

Det unika misslyckandets natur

Bilden ovan är från ett kafé i Hornstull som fick lägga ner efter ett år. Att företag går i konkurs och misslyckas är mycket vanligt. De är få företag som har mer än en anställd och klarar sig längre än tre år.

Det finns egentligen två typer av misslyckanden, upprepade och unika . Unika misslyckanden inträffar en gång och är utanför vår kontroll. Det kan vara lågkonjunktur eller en naturkatastrof till exempel men även en teknikförändring som övergången till digitala kameror eller videobutikens sorgerliga försvinnande.
Frågan är vad vi kan lära av en sådan händelse. En vanlig reaktion är att förbereda sig för nästa gång exakt samma sak händer. Ett logiskt felslut. En katastrof upprepar sig mycket sällan på samma sätt. Sannolikheten att Tsunamin drabbar Thailand igen är mycket låg. Det krävs en extrem jordbävning som den i Indonesien en av de starkaste i modern tid sker på havsbotten igen. Därför är det svårt att förbereda sig inför ett sådant scenario. Vad som däremot sannolikt kommer att ske de närmast 12 åren är att ett större antal svenskar kan komma att behöva evakueras på grund av en väpnad konflikt eller en annan typ av naturkatastrof. Det går att förbereda sig för. Vi måste alltså efter varje misslyckande se om det var en unik händelse eller ett mönster som det går att lära sig av se när det uppstår. Det kan röra sig om cashflow, marknadsföring eller andra åtgärder, handlingar som är återkommande i livet eller i affärsvärlden.
Begreppet ”Proaktivitet” blir i detta sammanhang mycket viktigt eftersom det hjälper oss att vara mer förbereda. Hur kan vi undvika att misslyckas i samband med marknadsföringen eller se till att likviditeten i företaget förblir solid.
I morgon tar jag upp den typen av misstag som är möjliga att undvika.

 

Berg och mer berg

Stockholm är fullt av bortsprängda berg. De gömmer sig under gatan och ibland i viss mån över gatan på gårdar och gathörn. Det var dyrt att spränga när husen byggdes och pengar gick lätt att spara genom att berget fick stå kvar. Det var en lång process av förändringar som gjorde att vi idag kan jämna bergen med marken.
En platt stad är lätt att exploatera medan en backig stad kostar extra resurser och pengar

När Stockholmshem byggde lågbudget husen på berget så var berget dyrt.

img_5491

På besök i den nya världen media världen

Rosenlundsgatan är en av stadens tristare gator, en genomfart för bussar och stadens människor. En plats få väljer att stanna på eller spontant besöka. De gamla fabrikerna, bostadskasernerna och ungkarlsbarackerna har precis försvunnit eller rustats upp till oigenkännlighet. Här lever den gamla söderkänslan fortfarande kvar. Det finns inget ljust och romantiskt över detta bara doften av smutsiga kläder och billigt vin som lever kvar som ett spöke.
Jag är dock här för att besöka den nya sköna världen som döljer sig innanför den gamla tobaksfabriken. Blankspotproject, Ett försök att bevaka den verklighet som alltför ofta blir okänd därför att journalister inte skriver om den.

Längst upp i den gamla fabriken som blivit en galleria fylld av inredningsbutiker ligger  Mynewsdesk . Ett företag vars affärsidé är att vara länken mellan journalister och företag/ organisationer.
Det var därför intressant att få veta att de har inlett ett samarbete med Blankspot projekt som drivs Martin Schibbye och Britt Stakston. Gränslinjen mellan de granskade och de som granskar blir alltmer otydlig. Britt berättade att de fått 1,7 miljoner kronor av Sven Hagströmer, ”för att bevaka såna som mig”.

Problemet och den avgörande frågan är hur ska fri och oberoende kvalitetsjournalistik finansieras. Affärsmodeller saknas och donationer är kanske inte skapar oberoende.
Bra journalistik tar tid och kräver stora uppoffringar och en rejäl koll av källor som helst inte skall göras av den skrivande journalisten själv.

Idén att belysa och skriva om sådant andra journalister ignorerar eller saknar möjlighet att bevaka. Var fjärde svensk kommun saknar  täckning av media. Gratistidningar har som Mitti och Direktpress har mycket begränsad bevakning av journalister som ofta inte ens arbetar eller bor på orten. Det gäller även många delar av Stockholm. Blankspot fokuserar dock på mycket på de länder som Sverige har flyktingar ifrån samt de länder vi säljer vapen till. Ett nytt grepp är den fantastiska kamera som tar rörliga bilder i 360 grader. Det ger en unik möjlighet att se en omgivning som om läsaren/ tittaren själv var på plats.

img_5460

Martin Schibbye och Brit Stakston har startat ett projekt för att skriva om de områden media inte skriver om.