Gult och grått i april

Mycket vackrare än så här blir inte staden. En blandning av olika sandfärger och grått i april. Detta är den mest typiska Stockholmsgata jag känner till en blandning av billiga hus från olika årtionden som alla har samma Stockholms gula färg på fasaderna. Det här var fortfarande på 1930-talet ett område som odlades och här bodde de fattigaste södermalmsborna. Här och var finns det stugor kvar som påminner om den tiden.
Det är just en vanlig gata i utkanten på innerstaden. Kvarteren löses upp och förvandlas till fristående huskroppar i billig funkis utan någonting extra alls. Samma med hus som är byggda senare i samma kvarter. De är ritade efter identiskt samma ritningar som ett kvarter på Hornsgatan. Massproduktion för massorna som sedan flyttade vidare till nya massproducerade villor och radhus i början av 1970-talet, kvar blev de gamla, trötta och avvikande ända tills vågen vände igen.

Annonser

Symboltårtan vid Hornstull

Exakt lika högt som stadshuset sträcker sig spirorna över Riddarfjärdens vattenyta. Det vill säga exakt 105 meter upp. Högalidskyrkan kom att byggas som en spegling av Stadshuset som uppfördes exakt samtidigt. Det är samma typ och färg på teglet.  Ivar Tengbom som ritade kyrkan kom att fylla den med symboler för den kristna tron. Det norra tornet står för lagen och det södra tornet för kärleken. Det norra tornet ska också påminna Ansgar som var den förste kände missionären till Sverige. Det södra tornet är dedikerat till Olaus Petri som genomförde reformationen på 1500-talet. Det finns en massa rykten om kyrkan som att den egentligen var tänkt som en domkyrka och att två systrar donerade pengar till tornen. Dock olika mycket därför skulle det ena tornet vara lägre än det andra. Det är fel och torna är lika. Till höger ligger Columbariet där Högalidsbornas kvarlevor trängs som i ett höghus, lika trångt i döden som livet en gång var i denna del av staden där en familj kunde få hålla till godo med en etta.


I Vetenskapens tempel 

Det vilar någon form av rationellt vansinne över Naturhistoriska riksmuseet. Byggnaden är en blandning av Metropolis, katedral och amerikanskt delstats parlament. Speciellt det fanatiska glastaket är värt att vända huvudet uppåt för.

Vänd blicken uppåt
Takkupolen är en upplevelse i sig på Naturhistoriska riksmuseet
Uppåt vi gå
Vägen till dinosaurierna på Naturhistoriska riksmuseet är en uppförsbacke !
Vem är han i dörren? Skulpturen alltså?
Jag vet inte vem mannen är som står i porten men inget helgon dock.