Stockholms egentliga mittpunkt

Det är svårt att avgöra var en mittpunkt i en stad ligger. Är det där flest människor passerar eller den officiella mittpunkten som alla avstånd till staden mäts utifrån.
Kan det vara den plats som staden uppstod kring?
Stockholm finns egentligen inte, det är en fantasi som den övervägande delen av människorna accepterar och använder sig av. Det har aldrig funnits ett landskap som hetat Stockholm fastän det vore fullt rimligt. Istället är Gamla Stan delat på mitten mellan Södermanland och Uppland. Den extremt observanta flanören hittar en sten inmurad i ett hus på Västerlånggatan på vänstersida om man kommer norrifrån.

Min bestämda uppfattning är att mitten av Stortorget borde vara stadens mittpunkt som alla gator skulle utgå ifrån i numreringen. För närvarande är det Slottet som gäller.
Alla gatunummer börjar närmast Slottet och slutar längst bort som ett cykelhjul med ekrar. Ibland finns det undantag då gator byggt ut och lagt sig krokigt såsom Sandhamnsgatan på Gärdet. Men principen gäller annars alla gator i staden.
Kommunens mittpunkt är någonstans på Stora Essingen, Stockholm är en spretig stad som under decennierna har växt och slukat diverse närområden såsom Brännkyrka och Hässelby.  Det här var feodala områden som ofta ägdes av en adlig godsherre som lät stycka av bitar av marken eller sålde allt till staden. Det går fortfarande att avläsa var ägogränserna låg. Det fanns mer herresätten i Stockholms län än i Skåne. Detta gjorde att området kring Stockholm var påfallande ödsligt utan större byar eller städer.

Annonser

Nattljus

Stockholm i skymningen

Det finns en tid på året då ljuset från solen aldrig helt försvinner utan färgar om himlen i fantastiska färger. Gränsen mellan natt och dag har suddats ut och en stor del av dygnet är någonting mittemellan. Det kanske är då staden är som vackrast, senare på dagen kommer de här färgerna vara försvunna. Närheten till vattnet och den ständigt fuktiga luften påverkar också ljuset eftersom det bryts på ett annat sätt än i ett tort klimat. Stockholm på sommaren blir en annan stad. Den vanliga rutinen bryts i nästan två månader och andra människor formar sitter på uteserveringarna.

Spåren på kajen

Spåren vid kajen

De flesta spåren av det tidigare livet vid kajerna är borta nu. Stenhuggarna och bilförsäljarna, mackarna, lyftkranarna och till med de kaklade gångarna vid Slussen har blivit historia. Till och med Ånedinlinjen som tog pensionärerna till Åland har lagt ner för gott.  Det enda som minner om den gamla Skeppsbrokajen är de 20 meter långa spår som gatukontoret glömde i samband med någon av renoveringarna. Skeppsbron var länge ända in på 1950-talet ett viktigt kommersiellt centrum och lastplats för fartyg från när och fjärran. Det var hit finnarna kom för att arbeta i Sverige. Många blev kvar kring Slussen och kallades knivfinnar, de drack och svor på finska.
Detta ansågs som ett så stort problem att Nordiska Rikspartiet försökte slå mynt av det genom gula klistermärken som uppmanade oss svenskar att ”Kasta ut finnjävlarna” Motsvarande klistermärken fanns för varje tänkbar minoritet i landet. Nu låter det annorlunda och alla européer har inkluderats i den nationalistiska propagandan, åtminstone som turister.

Bästa platsen i Gamla Stan

Solen lyser över Stockholm idag, en kall klar morgon tidigt i februari som antyder vår. Det södra hörnet av station Gamla Stan ligger öppet. Här samlas soldyrkarna och rökarna i väntan på nästa tunnelbana. Staden är full av oavsiktliga mellanrum som är nödvändiga för att Stockholmarna ska stå ut. Kalla vintrar växer också stadens promenadstråk ut på vattnet och vingliga stigar går över Riddarfjärden och Årstaviken. Detta är dock ingen riktigt kall vinter. De senaste vintrarna har inneburit en extremt lite is i Östersjön, bara den allra nordligaste delen av Bottenviken har ett rejält istäcke idag.

Gamla stan är också den metafysiska platsen för tågbyte. Det finns två stationer för ett direkt byte mellan den gröna och röda linjen. Med lite tur hinner man att rusa tvärs över perrongen till nästa tåg som precis håller på att stänga dörrarna.

img_5656
Det grusiga södra hörnet av tunnelbanan är bäst. Ibland finns det en låda där som det går att sitta på och se hur tågen bromsar och människorna springer in och ut ur tågen på jakt efter nästa tåg så att nästa möte eller dagishämtning hinns med.