Stockholms egentliga mittpunkt

Det är svårt att avgöra var en mittpunkt i en stad ligger. Är det där flest människor passerar eller den officiella mittpunkten som alla avstånd till staden mäts utifrån.
Kan det vara den plats som staden uppstod kring?
Stockholm finns egentligen inte, det är en fantasi som den övervägande delen av människorna accepterar och använder sig av. Det har aldrig funnits ett landskap som hetat Stockholm fastän det vore fullt rimligt. Istället är Gamla Stan delat på mitten mellan Södermanland och Uppland. Den extremt observanta flanören hittar en sten inmurad i ett hus på Västerlånggatan på vänstersida om man kommer norrifrån.

Min bestämda uppfattning är att mitten av Stortorget borde vara stadens mittpunkt som alla gator skulle utgå ifrån i numreringen. För närvarande är det Slottet som gäller.
Alla gatunummer börjar närmast Slottet och slutar längst bort som ett cykelhjul med ekrar. Ibland finns det undantag då gator byggt ut och lagt sig krokigt såsom Sandhamnsgatan på Gärdet. Men principen gäller annars alla gator i staden.
Kommunens mittpunkt är någonstans på Stora Essingen, Stockholm är en spretig stad som under decennierna har växt och slukat diverse närområden såsom Brännkyrka och Hässelby.  Det här var feodala områden som ofta ägdes av en adlig godsherre som lät stycka av bitar av marken eller sålde allt till staden. Det går fortfarande att avläsa var ägogränserna låg. Det fanns mer herresätten i Stockholms län än i Skåne. Detta gjorde att området kring Stockholm var påfallande ödsligt utan större byar eller städer.

Annonser

Spåren på kajen

Spåren vid kajen

De flesta spåren av det tidigare livet vid kajerna är borta nu. Stenhuggarna och bilförsäljarna, mackarna, lyftkranarna och till med de kaklade gångarna vid Slussen har blivit historia. Till och med Ånedinlinjen som tog pensionärerna till Åland har lagt ner för gott.  Det enda som minner om den gamla Skeppsbrokajen är de 20 meter långa spår som gatukontoret glömde i samband med någon av renoveringarna. Skeppsbron var länge ända in på 1950-talet ett viktigt kommersiellt centrum och lastplats för fartyg från när och fjärran. Det var hit finnarna kom för att arbeta i Sverige. Många blev kvar kring Slussen och kallades knivfinnar, de drack och svor på finska.
Detta ansågs som ett så stort problem att Nordiska Rikspartiet försökte slå mynt av det genom gula klistermärken som uppmanade oss svenskar att ”Kasta ut finnjävlarna” Motsvarande klistermärken fanns för varje tänkbar minoritet i landet. Nu låter det annorlunda och alla européer har inkluderats i den nationalistiska propagandan, åtminstone som turister.

Den kungliga gula färgen

Dekretet att alla hus i Stockholm borde vara gula kom ifrån stadsarkitekten Nicodemus Tessin den yngre och följdes sedan upp av Carl Hårleman som såg till att slottet målades i den gula färgen. Idén var att skapa en enhetlig stad med raka gator ett ideal hämtat från den romerska militärstäderna som alla hade fyrkantiga rutnätsmönster. Stockholm utanför den gamla staden byggdes om efter detta mönster, t.ex Norrmalm och det mesta av Södermalm. Hus revs eller flyttades för att passa in. När sedan Stockholm växte kom den gula färgen att dominera staden. Som här på Karlbergsvägen i Vasastan. Vasastan Karlbergsvägenrlskrona har samma färg som Stockholm i de äldsta delarna.

Stockholms färg är gult

img_9509

Stockholm och den gula färgen. Det var under stormaktstiden som ett påbud utgick att samtliga hus i Stockholm skulle vara gula och av sten. Gult blev färgen som stod för Sverige precis som rött var Köpenhamns färg.  Fortfarande går färgen att se på Skeppsholmen som var centrum för flottan. Även Slottet hade denna färg men Oscar II lät måla om byggnaden efter att ha inspirerats av sina cigarraskar. Så även Riksdagen, Operan och ett par andra byggnader har den i mitt tycke fula färg.