Staden, gigen och tunnelbanan

Staden är ensamhet, människorna som vandrar på våra gator är tillfälliga besökare som snart ska ersättas av andra människor som kommer att gå på samma slitna asfalt och med tiden lämna över till nya människor.
Stockholm hade en ganska lång period då staden stagnerade, befolkningen sjönk från mer än 900000 i början på sextiotalet till ungefär 650000 åren kring början av åttiotalet.
Det blev glest mellan människorna på gatorna, en kavaj som var alltför stor för att kunna fyllas upp. Den sista förorten byggdes i slutet av åttiotalet, Skarpnäck och den sista tunnelbanestationen invigdes i augusti 1994 för mer än tjugo år sedan. I början av seklet kändes det som om staden var ett museum, fylld av byggnader från gångna epoker.
En ganska vanlig uppfattning bland planerare var att Sverige var färdigbyggt och att det var dags att riva många förorter runt om i landet. Förmånliga bidrag utgick och i Göteborg var det tänkt att vart tionde hus skulle bort. Många mindre orter som Finnspång, fick se hur hus byggda trettio år tidigare revs och blev grönområden.  Detta är inte länge sedan.
Vilket fantastiskt misstag! Framtiden är alltid svår att förutse men en sak är säker.

Det är aldrig bra att släppa politiken till ett gäng åldrande politiker besatta av konsensus och utan förmåga till kritiskt tänkande. De flesta reformer de senast decennierna har skapats av en mycket liten grupp som kunnat agera utan den nödvändiga debatt som bör förekomma i alla demokratier. De har varit en politik som byggt på antaganden som mycket sällan eller aldrig ifrågasatts. En formell demokrati men i praktiken en despoti där ifrågasättande alltid bestraffades med förlust av deltagande i besluten. En dekorativ demokrati där riksdagen endast fattade de formella besluten som ett trött transportkompani. Ett samhälle där de som fattade besluten sällan ställdes till ansvar. Ett land utan korruption eftersom korruptionen definierades så att det blev omöjligt att fälla någon. Det är samtidigt meningslöst att kräva rättvisa eftersom det inte finns något intresse av rättvisa eller förändring. Se på Arbetsförmedlingen, en myndighet som inte är intresserad av verkligheten eller de arbetslösa. Var finns opinionen som kräver en omedelbar stängning och överföring av dess resurser till produktiva verksamheter?

Vi lever i en tid där förändringar verkar vara omöjliga och varför då delta i ett samhälle som du inte förmår påverka i någon riktning alls utanför den av eliten förutbestämda inriktningen? Mer avreglering, större skillnader i inkomster, mer utslagning och en ständig ström av billig arbetskraft från andra länder. Varje medborgare bör förstå att det individuella bidraget saknar betydelse i sammanhanget, vi behövs inte längre utan möjligtvis jag och kanske du i tillfälliga gig.

Annonser

Morgon på väg in till city

Det finns en brutal skönhet på väg in till staden, spåren, soluppgången och snön samt kalla fötter och isig vind. Äntligen över men snart tillbaka igen.

Om att lyssna och lära


En av de viktigaste sakerna att känna till om sig själv är att veta hur du lär dig.
Vi lär oss på många olika sätt, en del lär sig genom att prata med andra.
Att göra saker som att byta däck är den tysta kunskap som ”sitter i händerna”.
De mer teoretiskt lagda lär sig genom att läsa böcker.
Det finns också en liten grupp som lär in ny kunskap bäst genom att
lyssna. I dag finns stora möjligheter att lära sig språk på andra sätt än
att sitta med en tung grammatisk bok framför sig med hundratals regler.
Appen, Webbsidan Duo Lingo är ett sådant sätt. Det går att lära sig ett
stort antal språk som grekiska, portugisiska eller spanska. Dessvärre
finns appen inte på svenska ännu men däremot på engelska.

Samhällskritik i underjorden

Woodie Gutrie var Bob Dylans idol
En rödgrönröra sammanfattar Underjorden i Solna Centrum

16 meter under havsytan ligger en rödgrön grotta med namnet Solna Centrum. Målad av   östgöten Karl-Olov Björk och Anders Åberg i en helt annan tid. Anders Åberg skulle sedan grunda den märkliga platsen, Mannaminne i Ångermanland. Nere i underjorden sprider flygplanen Hormoslyr över blåbären och grävskoporna är på väg att skövla naturen. Hormoslyr ett bekämpningsmedel som både dödade björkarna och de som arbetade i skogen. Vackra modeller trähus påminner om en ännu äldre tid och det Sverige som fanns innan rekordåren när Solna blev Sveriges mest asfalterade kommun (ca 10 procent av ytan är asfalt). Åren då det gamla Solna jämnades med marken och blev till en av de mest företagstäta kommunerna i landet, byte permanent majoritet i fullmäktige och började kalla sig för stad. Numera har Solna den lägsta kommunalskatten i landet och placeringen bredvid Stockholm garanterar nog mer asfalt.

Dinosaurieben sökes

Godmorgon allihopa jag undrar om ni sett ett litet dinosaurieben ligga och skräpa på bussen eller tunnelbanan. Det är grönt och fötterna har tre tår med vassa klor (se bilden under)

Dinosaurien har förlorat sitt ben! Hjälp oss!
Detta är en bild på vänster benet men det är höger benet som fattas

Dinosauriebenet försvann sedan pojkens pappa stoppat dinosaurien i fickan eftersom barnen inte får ha sina egna dinosaurier på förskolan. Benet kan ha tappats på linje 17 från Skarpnäck eller Rödlinje mot universitetet , även buss 3 och 4 är möjliga platser. Tips, ben och råd mottages tacksamt. Med vänlig hälsning,  Daniel

Bästa platsen i Gamla Stan

Solen lyser över Stockholm idag, en kall klar morgon tidigt i februari som antyder vår. Det södra hörnet av station Gamla Stan ligger öppet. Här samlas soldyrkarna och rökarna i väntan på nästa tunnelbana. Staden är full av oavsiktliga mellanrum som är nödvändiga för att Stockholmarna ska stå ut. Kalla vintrar växer också stadens promenadstråk ut på vattnet och vingliga stigar går över Riddarfjärden och Årstaviken. Detta är dock ingen riktigt kall vinter. De senaste vintrarna har inneburit en extremt lite is i Östersjön, bara den allra nordligaste delen av Bottenviken har ett rejält istäcke idag.

Gamla stan är också den metafysiska platsen för tågbyte. Det finns två stationer för ett direkt byte mellan den gröna och röda linjen. Med lite tur hinner man att rusa tvärs över perrongen till nästa tåg som precis håller på att stänga dörrarna.

img_5656
Det grusiga södra hörnet av tunnelbanan är bäst. Ibland finns det en låda där som det går att sitta på och se hur tågen bromsar och människorna springer in och ut ur tågen på jakt efter nästa tåg så att nästa möte eller dagishämtning hinns med.

Ålfiskarens son, om symaskiner, båtar och färgglada plankor i tunnelbanan

 

img_5504
Enno Hallek har skapat en del av konsten på Station Stadion. Han arbetar med starka färger och gärna skulpturer i trä. Han är även gjort  ”Greetings to the string theory” som finns i Lärarförbundets konferenscenter på Stora Essingen i Stockholm

En gång för inte så länge sedan bodde på en udde i Estland en mycket företagsam bonde och ålfiskare. Ål var en eftertraktad läckerhet som gav en god extra inkomst.  Varje sommar när ålen kom tillbaka från Sargassohavet brukade han och familjen fiska ål utanför ön Ösel. Sommaren 1943 hade andra världskriget pågått i tre år och Estland var ockuperat av Tyskland. Ryssarna var dock inte längre bort en nio mil och utgången av kriget osäker. Därför bestämde sig vår ålfiskare, Alexander Hallek att ge sig av till Sverige med sin familj. Dock behövde familjen vänta på en förlig vind som kunde ta dem till landet i väster. Som alla vet är det sällan det blåser från sydost på Östersjön och det tog ända till den 9 oktober innan det var möjligt att segla västerut. En nysydd svensk flagga sattes i masten och den var sedan till stor hjälp när de mötte tysk patrullbåt efter två dygn ute på öppet hav.

Väl i Sverige hamnade familjen först i fängelse för att sedan till sist få sig tilldelad en plats för ålfiske längst ute på Torsö i Blekinge. Där växte sonen Enno Hallek upp innan han och familjen flyttade till Sölvesborg. En teckningskurs på distans kom att bli vägen som skulle leda till Konstakademin och uppdraget att skapa färgglada skulpturer på station Stadion 1973. Idag går det lätt att resa mellan Sverige och Estland. Så lätt att det är möjligt att flyga dit på morgonen och hem på kvällen utan att behöva visum eller andra besvärliga hinder. Tallinn är inte längre bort än Göteborg eller Malmö men mentalt är fortfarande avståndet tyvärr större än det behöver vara.

 

Underjordiska tempel i Stockholm

Stockholms tunnelbana har en egen personlighet som tar tid att vänja sig vid. Varje station har sina egenheter och personlighet. De äldsta stationerna inne i stan ligger ofta ganska grunt och har väggar av kakel. De påminner om en offentlig toalett eller ett gigantiskt badrum med eget tåg. Nästa generation kom till på sjuttio eller åttiotalet och ligger ofta djupt under jord. En konstnär har fått ansvaret för dekorationen och skapat sin egen värld. Stadion är en sådan värld skapad av konstnären Enno Hallek. Väggarna är målade i starka färger med en stor regnbåge i mitten av stationen. Bergets närvaro är påtagligt i de buckliga väggarna. Hade det inte varit för beslutsam Ålfiskare och en symaskin skulle Stadion ha haft ett helt annat utseende…

img_5505
Uppåt och utåt pekar pilen