Staden, gigen och tunnelbanan

Staden är ensamhet, människorna som vandrar på våra gator är tillfälliga besökare som snart ska ersättas av andra människor som kommer att gå på samma slitna asfalt och med tiden lämna över till nya människor.
Stockholm hade en ganska lång period då staden stagnerade, befolkningen sjönk från mer än 900000 i början på sextiotalet till ungefär 650000 åren kring början av åttiotalet.
Det blev glest mellan människorna på gatorna, en kavaj som var alltför stor för att kunna fyllas upp. Den sista förorten byggdes i slutet av åttiotalet, Skarpnäck och den sista tunnelbanestationen invigdes i augusti 1994 för mer än tjugo år sedan. I början av seklet kändes det som om staden var ett museum, fylld av byggnader från gångna epoker.
En ganska vanlig uppfattning bland planerare var att Sverige var färdigbyggt och att det var dags att riva många förorter runt om i landet. Förmånliga bidrag utgick och i Göteborg var det tänkt att vart tionde hus skulle bort. Många mindre orter som Finnspång, fick se hur hus byggda trettio år tidigare revs och blev grönområden.  Detta är inte länge sedan.
Vilket fantastiskt misstag! Framtiden är alltid svår att förutse men en sak är säker.

Det är aldrig bra att släppa politiken till ett gäng åldrande politiker besatta av konsensus och utan förmåga till kritiskt tänkande. De flesta reformer de senast decennierna har skapats av en mycket liten grupp som kunnat agera utan den nödvändiga debatt som bör förekomma i alla demokratier. De har varit en politik som byggt på antaganden som mycket sällan eller aldrig ifrågasatts. En formell demokrati men i praktiken en despoti där ifrågasättande alltid bestraffades med förlust av deltagande i besluten. En dekorativ demokrati där riksdagen endast fattade de formella besluten som ett trött transportkompani. Ett samhälle där de som fattade besluten sällan ställdes till ansvar. Ett land utan korruption eftersom korruptionen definierades så att det blev omöjligt att fälla någon. Det är samtidigt meningslöst att kräva rättvisa eftersom det inte finns något intresse av rättvisa eller förändring. Se på Arbetsförmedlingen, en myndighet som inte är intresserad av verkligheten eller de arbetslösa. Var finns opinionen som kräver en omedelbar stängning och överföring av dess resurser till produktiva verksamheter?

Vi lever i en tid där förändringar verkar vara omöjliga och varför då delta i ett samhälle som du inte förmår påverka i någon riktning alls utanför den av eliten förutbestämda inriktningen? Mer avreglering, större skillnader i inkomster, mer utslagning och en ständig ström av billig arbetskraft från andra länder. Varje medborgare bör förstå att det individuella bidraget saknar betydelse i sammanhanget, vi behövs inte längre utan möjligtvis jag och kanske du i tillfälliga gig.

Annonser