Stockholms egentliga mittpunkt

Det är svårt att avgöra var en mittpunkt i en stad ligger. Är det där flest människor passerar eller den officiella mittpunkten som alla avstånd till staden mäts utifrån.
Kan det vara den plats som staden uppstod kring?
Stockholm finns egentligen inte, det är en fantasi som den övervägande delen av människorna accepterar och använder sig av. Det har aldrig funnits ett landskap som hetat Stockholm fastän det vore fullt rimligt. Istället är Gamla Stan delat på mitten mellan Södermanland och Uppland. Den extremt observanta flanören hittar en sten inmurad i ett hus på Västerlånggatan på vänstersida om man kommer norrifrån.

Min bestämda uppfattning är att mitten av Stortorget borde vara stadens mittpunkt som alla gator skulle utgå ifrån i numreringen. För närvarande är det Slottet som gäller.
Alla gatunummer börjar närmast Slottet och slutar längst bort som ett cykelhjul med ekrar. Ibland finns det undantag då gator byggt ut och lagt sig krokigt såsom Sandhamnsgatan på Gärdet. Men principen gäller annars alla gator i staden.
Kommunens mittpunkt är någonstans på Stora Essingen, Stockholm är en spretig stad som under decennierna har växt och slukat diverse närområden såsom Brännkyrka och Hässelby.  Det här var feodala områden som ofta ägdes av en adlig godsherre som lät stycka av bitar av marken eller sålde allt till staden. Det går fortfarande att avläsa var ägogränserna låg. Det fanns mer herresätten i Stockholms län än i Skåne. Detta gjorde att området kring Stockholm var påfallande ödsligt utan större byar eller städer.

Annonser

Spåren på kajen

Spåren vid kajen

De flesta spåren av det tidigare livet vid kajerna är borta nu. Stenhuggarna och bilförsäljarna, mackarna, lyftkranarna och till med de kaklade gångarna vid Slussen har blivit historia. Till och med Ånedinlinjen som tog pensionärerna till Åland har lagt ner för gott.  Det enda som minner om den gamla Skeppsbrokajen är de 20 meter långa spår som gatukontoret glömde i samband med någon av renoveringarna. Skeppsbron var länge ända in på 1950-talet ett viktigt kommersiellt centrum och lastplats för fartyg från när och fjärran. Det var hit finnarna kom för att arbeta i Sverige. Många blev kvar kring Slussen och kallades knivfinnar, de drack och svor på finska.
Detta ansågs som ett så stort problem att Nordiska Rikspartiet försökte slå mynt av det genom gula klistermärken som uppmanade oss svenskar att ”Kasta ut finnjävlarna” Motsvarande klistermärken fanns för varje tänkbar minoritet i landet. Nu låter det annorlunda och alla européer har inkluderats i den nationalistiska propagandan, åtminstone som turister.

Den kungliga gula färgen

Dekretet att alla hus i Stockholm borde vara gula kom ifrån stadsarkitekten Nicodemus Tessin den yngre och följdes sedan upp av Carl Hårleman som såg till att slottet målades i den gula färgen. Idén var att skapa en enhetlig stad med raka gator ett ideal hämtat från den romerska militärstäderna som alla hade fyrkantiga rutnätsmönster. Stockholm utanför den gamla staden byggdes om efter detta mönster, t.ex Norrmalm och det mesta av Södermalm. Hus revs eller flyttades för att passa in. När sedan Stockholm växte kom den gula färgen att dominera staden. Som här på Karlbergsvägen i Vasastan. Vasastan Karlbergsvägenrlskrona har samma färg som Stockholm i de äldsta delarna.

Stockholms färg är gult

img_9509

Stockholm och den gula färgen. Det var under stormaktstiden som ett påbud utgick att samtliga hus i Stockholm skulle vara gula och av sten. Gult blev färgen som stod för Sverige precis som rött var Köpenhamns färg.  Fortfarande går färgen att se på Skeppsholmen som var centrum för flottan. Även Slottet hade denna färg men Oscar II lät måla om byggnaden efter att ha inspirerats av sina cigarraskar. Så även Riksdagen, Operan och ett par andra byggnader har den i mitt tycke fula färg.

Samtiden en science fiction om år 2017

img_3157

Vad är samtiden? Jag upplever mig själv leva i en framtid som blir alltmer underlig. Spänningen mellan Väst och Östblocket är sedan länge försvunnen. Vi lyckades på något märkligt sätt avveckla Sovjetunionen utan att det blev ett destruktivt storkrig. Ryssland vill ta revansch men förutsättningarna är inte alltför goda. Sådant som var fantasier, hemdatorer, att tala utan kostnad med andra sidan jorden har blivit vardag medan bemannande rymdfärder till månen inte har skett sedan 1972. Vi har fantastiska mobiler som förser oss med all möjlig och omöjlig information och underhållning. En globalisering har skett som gör att vi lever  i ett extremt varierat samhälle. Sverige var ett betydligt mer stabilt samhälle med starka institution och ofta svaga människor som hade svårt att påverka myndigheters beslut. Nu måste vi vara starka för att inte marginaliseras och åka ut i marginalerna. Där samhället fortfarande tar hand om oss med patriarkal och auktoritär hand. Du är bara medborgare så länge du kan bära dina egna kostnader genom ditt arbete eller annan inkomst andars blir du undersåte som förväntas lyda och acceptera den förljugna bilden staten, kommunen eller någon annan individ har av dig. Vårt samhälle är snabbt på väg att avlägsna sig från de som är på botten.
Vi rör oss inte längre framåt när rösterna från de som har det sämst i samhället tystnar.

Ålfiskarens son, om symaskiner, båtar och färgglada plankor i tunnelbanan

 

img_5504
Enno Hallek har skapat en del av konsten på Station Stadion. Han arbetar med starka färger och gärna skulpturer i trä. Han är även gjort  ”Greetings to the string theory” som finns i Lärarförbundets konferenscenter på Stora Essingen i Stockholm

En gång för inte så länge sedan bodde på en udde i Estland en mycket företagsam bonde och ålfiskare. Ål var en eftertraktad läckerhet som gav en god extra inkomst.  Varje sommar när ålen kom tillbaka från Sargassohavet brukade han och familjen fiska ål utanför ön Ösel. Sommaren 1943 hade andra världskriget pågått i tre år och Estland var ockuperat av Tyskland. Ryssarna var dock inte längre bort en nio mil och utgången av kriget osäker. Därför bestämde sig vår ålfiskare, Alexander Hallek att ge sig av till Sverige med sin familj. Dock behövde familjen vänta på en förlig vind som kunde ta dem till landet i väster. Som alla vet är det sällan det blåser från sydost på Östersjön och det tog ända till den 9 oktober innan det var möjligt att segla västerut. En nysydd svensk flagga sattes i masten och den var sedan till stor hjälp när de mötte tysk patrullbåt efter två dygn ute på öppet hav.

Väl i Sverige hamnade familjen först i fängelse för att sedan till sist få sig tilldelad en plats för ålfiske längst ute på Torsö i Blekinge. Där växte sonen Enno Hallek upp innan han och familjen flyttade till Sölvesborg. En teckningskurs på distans kom att bli vägen som skulle leda till Konstakademin och uppdraget att skapa färgglada skulpturer på station Stadion 1973. Idag går det lätt att resa mellan Sverige och Estland. Så lätt att det är möjligt att flyga dit på morgonen och hem på kvällen utan att behöva visum eller andra besvärliga hinder. Tallinn är inte längre bort än Göteborg eller Malmö men mentalt är fortfarande avståndet tyvärr större än det behöver vara.

 

Underjordiska tempel i Stockholm

Stockholms tunnelbana har en egen personlighet som tar tid att vänja sig vid. Varje station har sina egenheter och personlighet. De äldsta stationerna inne i stan ligger ofta ganska grunt och har väggar av kakel. De påminner om en offentlig toalett eller ett gigantiskt badrum med eget tåg. Nästa generation kom till på sjuttio eller åttiotalet och ligger ofta djupt under jord. En konstnär har fått ansvaret för dekorationen och skapat sin egen värld. Stadion är en sådan värld skapad av konstnären Enno Hallek. Väggarna är målade i starka färger med en stor regnbåge i mitten av stationen. Bergets närvaro är påtagligt i de buckliga väggarna. Hade det inte varit för beslutsam Ålfiskare och en symaskin skulle Stadion ha haft ett helt annat utseende…

img_5505
Uppåt och utåt pekar pilen 

Stockholm

Stockholm växer och förändras ständigt. Butiken som sålde japansk keramik har blivit ett fik och den tråkiga gatan på söder har fyllts upp med restauranger och barer. Det Stockholm som jag växte upp i på 1970 och 1980-talet har försvunnit och en ny tid har gjort staden mer intressant att vistas i.