Tystnadens torn


Ibland är det bäst att vara tyst, i flera år tyckte jag att det var meningslöst att uttrycka sin åsikt. Det fanns så många människor som ville synas och vara viktiga på olika sätt att mina tankar egentligen var överflödiga. Detta är tidsåldern för de socialt anpassade, extroverta människorna. Jag som föredrar tystnaden gillade inte alls detta.
Att vara social kan vara mycket krävande och fungerar bäst i måttliga doser. För att komma över denna begränsning åkte jag på kurs till Holland. Där var vi tillsammans hela dagen, varje dag i en månads tid. Insåg att jag inte hade något att säga till de andra och att de inte verkade ha något att säga mig.
Ett torn är en plats med bra utsikt, där syns sådant som är långt borta ovanför marken. Världen blir mindre platt. Att vara tyst i ett torn är att se världen och begrunda den utan att själv bli sedd. Ett tillstånd av osynlighet men när tankar inte testas stelnar de och växer inte längre. Därför kan det vara värt att i utvalda sammanhang pröva idéer, då och då.
Det kan också handla om rädslan att misslyckas, varje gång vi försöker göra något finns möjligheten att misslyckas, missförstås och fördömas. Till sist lär vi oss att det är bäst att inte göra någonting alls utan sitta still i båten och låta dårarna styra då de låter oss vara ifred. Tyvärr hamnar vi snart på grund men innan dess är situationen uthärdlig. De goda människornas passivitet brukar vara anledningen till att saker går åt helvete.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s